En resesammanfattning // 2012-01-15 // 19:37:32
Jambo sana vänner!
Vi är tillbaka i den grå vardagen från ekvatorvärmen, från de skrattande barnen, från de gropiga vägarna, från alla sånger och danser, från de bergiga vyerna, från de kolsvarta nätterna, från allt intervjuande på engelska, från alla glada och gästvänliga familjer, från alla acacia-träd, från alla vilda djur, från allt färglatt, från allt u-land, från allt annorlunda.
Vi, och vårt resesällskap från Birgittaskolan, är överens om att det här har varit den absolut bästa resan vi gjort i våra liv hittills!
Jag tänkte berätta lite vad vi haft för oss under veckorna. Svenska Mount Elgonföreningen driver en hel del projekt nere i Kimilili som vi besökt.
Ett exempel är KISEA som står för Kimilili Special Education Association, det är en grupp lärare som bestämt sig för att ändra på situationen för barn som lever med olika fysiska eller mentala svårigheter, som Downs Syndrom till exempel. I de flesta u-länder, inte bara i Afrika, behandlas sådana barn så otroligt dåligt, att få ett sånt barn är ett straff från Gud. De göms, de låses fast vid sängarna när gäster kommer på besök för att inte skämma ut familjen, föräldrar låter inte sina barn gifta sig med någon som kommer från en familj där ett barn med special needs finns. Det sades till och med att du blir av med en könssjukdom genom att ha sex med ett handikappat barn. Vi har följt KISEA på olika sätt, lämnat ut några solcellslampor till barn som IKEA Foundation sponsrat med, vi har åkt hem och besökt familjer med sådana barn, osv. KISEA gör ett otroligt bra jobb och har vänt situationen till det bättre för väldigt många barn i Kimilili redan nu, och detta har börjat smitta av sig till andra kommuner i Kenya.
Vi har besökt ett sjukhus i Kimilili och ett i Kaptama, uppe i Mount Elgon. Vi har hälsat på i diverse skolor, träffat rektorer, fotat skrattande elever på skolgården.
Vi har lämnat ut julklappar med borgmästaren och andra från kommunhuset till de mest behövande i samhället, änkor och änklingar, sjuka och handikappade.
Vi har träffat kvinnogrupper och diskuterat kvinnornas rätt i samhället idag etc.
Vi har träffat otroligt mycket människor, skaffat underlag till vår grymma tidning som vi nu ska sätta fart med!
En grafisk profil ska jobbas fram, bilder redigeras, artiklar skrivas.
Vi vill tacka alla som gjort denna resa så lyckad, vårat trevliga resesällskap, alla trevliga och omhändertagande Kenyaner, Erik och Gustaf Björklund, Gerry Nyongesa. Och jag personligen vill tacka bästa David för allt han gjort för det här projektarbetet hittills!
Foton hittar ni här(tills jag sparat ner dom mindre så jag kan ladda upp dom på bloggen!):
http://www.flickr.com/photos/dianasavina/sets/72157628838225379/
OBS: Bilderna går att klicka upp i fullskärm vilket jag rekomenderar att ni gör! :)
Vi är tillbaka i den grå vardagen från ekvatorvärmen, från de skrattande barnen, från de gropiga vägarna, från alla sånger och danser, från de bergiga vyerna, från de kolsvarta nätterna, från allt intervjuande på engelska, från alla glada och gästvänliga familjer, från alla acacia-träd, från alla vilda djur, från allt färglatt, från allt u-land, från allt annorlunda.
Vi, och vårt resesällskap från Birgittaskolan, är överens om att det här har varit den absolut bästa resan vi gjort i våra liv hittills!
Jag tänkte berätta lite vad vi haft för oss under veckorna. Svenska Mount Elgonföreningen driver en hel del projekt nere i Kimilili som vi besökt.
Ett exempel är KISEA som står för Kimilili Special Education Association, det är en grupp lärare som bestämt sig för att ändra på situationen för barn som lever med olika fysiska eller mentala svårigheter, som Downs Syndrom till exempel. I de flesta u-länder, inte bara i Afrika, behandlas sådana barn så otroligt dåligt, att få ett sånt barn är ett straff från Gud. De göms, de låses fast vid sängarna när gäster kommer på besök för att inte skämma ut familjen, föräldrar låter inte sina barn gifta sig med någon som kommer från en familj där ett barn med special needs finns. Det sades till och med att du blir av med en könssjukdom genom att ha sex med ett handikappat barn. Vi har följt KISEA på olika sätt, lämnat ut några solcellslampor till barn som IKEA Foundation sponsrat med, vi har åkt hem och besökt familjer med sådana barn, osv. KISEA gör ett otroligt bra jobb och har vänt situationen till det bättre för väldigt många barn i Kimilili redan nu, och detta har börjat smitta av sig till andra kommuner i Kenya.
Vi har besökt ett sjukhus i Kimilili och ett i Kaptama, uppe i Mount Elgon. Vi har hälsat på i diverse skolor, träffat rektorer, fotat skrattande elever på skolgården.
Vi har lämnat ut julklappar med borgmästaren och andra från kommunhuset till de mest behövande i samhället, änkor och änklingar, sjuka och handikappade.
Vi har träffat kvinnogrupper och diskuterat kvinnornas rätt i samhället idag etc.
Vi har träffat otroligt mycket människor, skaffat underlag till vår grymma tidning som vi nu ska sätta fart med!
En grafisk profil ska jobbas fram, bilder redigeras, artiklar skrivas.
Vi vill tacka alla som gjort denna resa så lyckad, vårat trevliga resesällskap, alla trevliga och omhändertagande Kenyaner, Erik och Gustaf Björklund, Gerry Nyongesa. Och jag personligen vill tacka bästa David för allt han gjort för det här projektarbetet hittills!
Foton hittar ni här(tills jag sparat ner dom mindre så jag kan ladda upp dom på bloggen!):
http://www.flickr.com/photos/dianasavina/sets/72157628838225379/
OBS: Bilderna går att klicka upp i fullskärm vilket jag rekomenderar att ni gör! :)
12 days left // 2011-12-14 // 13:40:14
Hejsan på er! Dagarna bara flyger iväg och om 12 dagar beger vi oss upp mot Stockholm och Arlanda! I söndags var vi på inför-resan-planerings-möte hemma hos Erik i Axhult utanför Kisa , tillsammans med Erica, Erika, Sofia och Anna från Birgittaskolan som ska ner till kimilili samtidigt som vi! Dom ska bli så roliga att lära känna! Eriks fru bjöd på nybakta frallor och Kenyanskt te, och vi ringde Gerry som är verksamhetschef/rektor nere i Kimilili. Han håller på att sammanställa ett litet schema för oss 6 med saker vi kommer kunna besöka, bland annat kvinnorgruppen Huruma (vilket i sig skulle va så roligt då jag planerar en fotoserie 3x3 med kvinnoporträtt på en sida i tidningen sen!) Vi är för övrigt inne på slutspurten av vaccinationen och bockar för ärende för ärende varje dag i princip! Och det är vad vi ska fortsätta med nu så därför rundar vi av, så hörs vi igen snart fram över!
Intervjuade av Kwika.se, DAVID SKRIVER.. // 2011-12-14 // 12:31:25
I fredags förra veckan intervjuades jag och Diana kort om vårt projektarbete. Intervjun gjordes av Kwika.se som är ett nythetsflöde skapat av elever på Mediateknikerutbildningen - MTU i Linköping. http://kwika.se/
Mindre än en månad kvar... // 2011-11-28 // 15:29:10
Hallå igen! Vi glömde ju såklart uppdatera igår, då vi firade att det var exakt en månad kvar tills flyget lyfter från Stockholm, med att planera tills Coffeehouse by George stängde för dagen.
Vi kan inte låta bli att bli lite nervösa. Läget i Kenya börjar bli mer ostadigt nu, mer terrorism och spändare stämning i vissa delar av landet på grund av relationen till Somalia, ofta riktas attentat även just mot där EU-medborgare och västerlänningar uppehåller sig, väldigt kortfattat men mer om det får ni läsa i vår tidning sen!
Och apropå tidningen:
Vi är i stort behov att sponsring till tryckkostnader för tidningsproduktionen!
I och med att vi själva inte vinner något alls av försäljningen, då allt vi får in går oavkortat ner till barnhemmet i efterhand, så är vår ranson begränsad.
Men ju fler tidningar vi har råd att trycka, desto fler tidningar kan vi sälja och därmed kan vi skänka mer pengar till barnhemmet och göra större skillnad!
Så alla privatpersoner och företag som vill stödja vårt journalistiska projekt:
Hör av er på 070 584 20 39, diana_93_savina@hotmail.com eller urman.david@gmail.com !
Det skulle vi verkligen, verkligen uppskatta! :)
Vi kan inte låta bli att bli lite nervösa. Läget i Kenya börjar bli mer ostadigt nu, mer terrorism och spändare stämning i vissa delar av landet på grund av relationen till Somalia, ofta riktas attentat även just mot där EU-medborgare och västerlänningar uppehåller sig, väldigt kortfattat men mer om det får ni läsa i vår tidning sen!
Och apropå tidningen:
Vi är i stort behov att sponsring till tryckkostnader för tidningsproduktionen!
I och med att vi själva inte vinner något alls av försäljningen, då allt vi får in går oavkortat ner till barnhemmet i efterhand, så är vår ranson begränsad.
Men ju fler tidningar vi har råd att trycka, desto fler tidningar kan vi sälja och därmed kan vi skänka mer pengar till barnhemmet och göra större skillnad!
Så alla privatpersoner och företag som vill stödja vårt journalistiska projekt:
Hör av er på 070 584 20 39, diana_93_savina@hotmail.com eller urman.david@gmail.com !
Det skulle vi verkligen, verkligen uppskatta! :)
34 dagar kvar.... // 2011-11-23 // 17:14:45
En klok och pedagogisk berättelse värd att sprida vidare!
En lärare i New York undervisade sin klass om mobbningoch gav dem följande övning att utföra.
Hon bad barnen ta ett papper och sa åt dem att skrynkla det, stampa på det och verkligen stöka till det men inte riva sönder det.
Sen bad hon dem släta ut papperet och titta på hur ärrat och smutsigt det var. Hon bad dem berätta för pappret att de var ledsna...
Även om de sa att de var ledsna och försökte fixa pappret, påpekade hon att alla de ärr som de lämnat efter sig aldrig kommer att försvinna oavsett hur hårt de försökte fixa det.
Det är vad som händer när ett barn mobbar ett annat barn, de kan säga att de är ledsna, men ärren finns där för evigt.
Läraren såg i ansiktet på barnen att budskapet gick hem.
Kopiera gärna detta om du är emot mobbning.
Allas lika värde är något vi måste värna om. Att alltid visa öppenhet och uppskattning mot alla oavsett förutsättningar. Jag är så lycklig över att få genomföra det här projektarbetet. Lycklig över att ha en så himla himla himla bra projektarbets-arbetskamrat(haha?) vid min sida. Och jag är så lycklig över att ni är så många som vill följa oss på vår resa!
Någon snö har inte kommit, december månad är snart här, likaså Lucia och julen. Fast jag slår vad om att jag och David inte kommer ha tankarna på något annat än vad som komma skall på julafton.
Lånade en bild från Svenska Mount Elgonföreningens facebooksida. Erik Björklund har sagt att alla barn på barnhemmet älskar att bli fotograferade, till min glädje.
GILLA! // 2011-11-06 // 19:23:04
Facebook-Gilla vår blogg högst upp på sidan "to spread the word" !
Hemma hos Erik // 2011-11-01 // 23:41:12
Hejsan hoppsan!
Igår var vi hemma hos Mount Elgonföreningens ordförende Erik Björklund i Axhult utanför Kisa för att intervjua till vår tiding. Köp ett exemplar av tidningen sen i vår för att läsa mer! Kom ihåg att alla eventuella intäkter för tidningsförsäljningen går oavkortat tillbaka ner till barnen på barnhemmet Gustav Center!
Jättefin eftermiddag, vi tackar Erik och hans son Gustav för runtturen bland djuren, fikat och deras gästvänlighet.
Jag ser så otroligt mycket fram emot den här resan nu, kan inte riktigt förklara med ord.
Fantastiskt att vara igång med bloggen igen! // 2011-10-27 // 10:25:34
Nu är det David som skriver!
Diana har här nedan nämnt det mesta som är värt att veta redan, men jag skulle bara vilja tilläga att det känns fantastiskt roligt att vara igång med bloggen igen. Som Diana påpekade: "Finns man inte på internet, så finns man inte. Typ."
All cred går till Diana för den ursnygga bloggdesignen!
Arbetet pinnar på och vi hoppas kunna uppdatera er så fort det händer något intressant igen! Nästa steg blir att göra första intervjun för tidningnsbilagan med Mt. Elgonföreningens ordförande, Erik Björklund.
Diana har här nedan nämnt det mesta som är värt att veta redan, men jag skulle bara vilja tilläga att det känns fantastiskt roligt att vara igång med bloggen igen. Som Diana påpekade: "Finns man inte på internet, så finns man inte. Typ."
All cred går till Diana för den ursnygga bloggdesignen!
Arbetet pinnar på och vi hoppas kunna uppdatera er så fort det händer något intressant igen! Nästa steg blir att göra första intervjun för tidningnsbilagan med Mt. Elgonföreningens ordförande, Erik Björklund.
OM PROJEKTET // 2011-10-27 // 00:26:55
Hej igen!
Projekt Kimilili är kort och gott ett journalistikt projektarbete, då vi läser tredje året Mediaprogrammet inriktining Journalistik på Klara Gymnasium i Linköping.
Hittills har vi alltså avklarat följande moment:
Skulle någon som läser detta känna att den finner vårt projektarbete spännande och intressant, så är vi väldigt tacksamma för allt stöd vi kan få från både privatpersoner och företag!
Det kan handla om pengar, pennor, hygienartiklar eller vad som helst. Bara det är enkelt att ta med sig ner dit. Hela projektet är en väldigt kostsam upplevelse som vi dock anser är värt pengarna, det är en upplevelse vi kommer kunna ta med oss livet ut. Att få tillbaka lite av det vi lagt ut själva hittills, skulle vara så uppskattat.
Ett stort tack till Vaccinationscentrum Läkarhuset i Linköping som sponsrade oss med vaccin för ett värde av nästan 900 kronor! Det uppskattades otroligt mycket!
Lämnar lite rum till David här om han vill komplettera med något!
Vi hörs snart igen!
Tänkte förtydliga lite vart vi befinner oss i dagsläget, vad vi har kvar och förklara kort om projektet för er som är nya och inte vet något etc.
Projekt Kimilili är kort och gott ett journalistikt projektarbete, då vi läser tredje året Mediaprogrammet inriktining Journalistik på Klara Gymnasium i Linköping.
Genom att involvera flertalet skolämnen i vår journalistikutbildning ska vi spendera 2 veckor över nyår som korrespondenter på ett barnhem. Hemmet, Gustaf Children Home, drivs av svenska Mount Elgonföreningen, i en mindre stad i västra Kenya och efter hemkomst ska vi sammanställa en tidningsbilaga på ungefär 10 uppslag där våra skriftliga, grafiska och fotografiska färdigheter sätts på prov.
Vi kommer även anordna en fotoutställning i centrala Linköping som ni alla sedan är varmt välkomna till. Där kommer ni kunna köpa vår bilaga för ett pris ni väljer själva, alla pengar vi får in via den försäljningen går sedan oavkortat tillbaka ner till barnhemmet Gustaf Center. Ju mer, desto bättre, såklart!
Allt detta sker dock inte förrän under våren 2012.
Hittills har vi alltså avklarat följande moment:
• Köpt flygbiljetter
• Färdiga med vaccinationen, sammanlagt 6 sprutor för mig(Diana)
• Bokat vandrarhem för två nätter i Nairobi, första och sista natten
• Fixat transport från Nairobi till Kimilili
• Fixat utställningsplats på Passagens Konsthall i Linköping
• Gjort en tidsplan i Microsoft Excel
• Skickat iväg alla stipendieansökningar utom en
• Påbörjat planeringen av bilagans innehåll och dess utseende i en grafisk profil
• Knutit viktiga kontakter
• Fixat intervju med ordförande/grundare Erik Björklund
Skulle någon som läser detta känna att den finner vårt projektarbete spännande och intressant, så är vi väldigt tacksamma för allt stöd vi kan få från både privatpersoner och företag!
Det kan handla om pengar, pennor, hygienartiklar eller vad som helst. Bara det är enkelt att ta med sig ner dit. Hela projektet är en väldigt kostsam upplevelse som vi dock anser är värt pengarna, det är en upplevelse vi kommer kunna ta med oss livet ut. Att få tillbaka lite av det vi lagt ut själva hittills, skulle vara så uppskattat.
Ett stort tack till Vaccinationscentrum Läkarhuset i Linköping som sponsrade oss med vaccin för ett värde av nästan 900 kronor! Det uppskattades otroligt mycket!
Lämnar lite rum till David här om han vill komplettera med något!
Vi hörs snart igen!
26 September // 2011-10-26 // 16:15:58
Hej hallå! Diana här!
Om jag ska vara helt JÄTTE-ärlig, så måste jag erkänna att... den här bloggen är rätt död. Men det finns anledningar!
1) Vi har fullt upp med förberedelser! Allt stipendiesökande och reseplanerande och slutproduktsdiskuterande tar upp vår tid.
2) Tidningsbilagan vi kommer framställa och trycka efter hemkomst samt fotoutställningen på Passagens Konsthall kommer bli våra riktiga redovisningsverktyg. Den här bloggen har vi bara för att "finnas på internet", för finns man inte på internet, så finns man inte. Typ.
Vi kommer förresten även lägga upp tidningsbilagan i PDF-fil här sen så ni alla kan få se, oavsett var i landet ni bor.
3) Jag och David uppdaterar frekvent våra personliga loggböcker, min är en hemligstämplad blogg och hans är ett worddokument. Den här bloggen prioriteras inte som numero uno, då den inte riktigt fyller något syfte i dagsläget!
Imorgon 10.25 är det exakt 2 månader kvar tills planet lyfter från Arlanda, men vi hörs ju med tiden fram tills dess!
Om jag ska vara helt JÄTTE-ärlig, så måste jag erkänna att... den här bloggen är rätt död. Men det finns anledningar!
1) Vi har fullt upp med förberedelser! Allt stipendiesökande och reseplanerande och slutproduktsdiskuterande tar upp vår tid.
2) Tidningsbilagan vi kommer framställa och trycka efter hemkomst samt fotoutställningen på Passagens Konsthall kommer bli våra riktiga redovisningsverktyg. Den här bloggen har vi bara för att "finnas på internet", för finns man inte på internet, så finns man inte. Typ.
Vi kommer förresten även lägga upp tidningsbilagan i PDF-fil här sen så ni alla kan få se, oavsett var i landet ni bor.
3) Jag och David uppdaterar frekvent våra personliga loggböcker, min är en hemligstämplad blogg och hans är ett worddokument. Den här bloggen prioriteras inte som numero uno, då den inte riktigt fyller något syfte i dagsläget!
Imorgon 10.25 är det exakt 2 månader kvar tills planet lyfter från Arlanda, men vi hörs ju med tiden fram tills dess!
DAVID SKRIVER... // 2011-09-15 // 15:55:50
Idag har jag och Diana beslutat att föra var sin privat loggbok i ett word-dokument. Anledningen till detta är att vår handledare (som vi ännu inte har fått reda på vem det kommer bli) kommer vilja ha personliga tankar från både mig och Diana om projektarbetets gång och inte bara praktiska saker. Vi kommer självfallet fortsätta bloggen och jag tror personligen att bloggen kommer kännas mer städad utan jättepersonliga loggboks-inlägg varje vecka.
På bloggen blir det alltså full fokus på det som verkligen är intressant av vad vi gör och det vi ska göra framöver!
I morgon blir en stor dag. Det är nämligen dags att betala för de flygbiljetter vi bokade i förra veckan.
Ditresan gör vi den 27 december och hemma är vi den 11 januari om allt går rätt!
Diana, som är den av oss bemästrar bloggdesigner har lovat att snygga till bloggen något.
Kanske till och med ge den en afrikansk "touch"? Det ser vi fram emot!
På bloggen blir det alltså full fokus på det som verkligen är intressant av vad vi gör och det vi ska göra framöver!
I morgon blir en stor dag. Det är nämligen dags att betala för de flygbiljetter vi bokade i förra veckan.
Ditresan gör vi den 27 december och hemma är vi den 11 januari om allt går rätt!
Diana, som är den av oss bemästrar bloggdesigner har lovat att snygga till bloggen något.
Kanske till och med ge den en afrikansk "touch"? Det ser vi fram emot!
"and we continue... with love" // 2011-09-01 // 14:37:30
Mount Elgonföreningen, Gustaf Center, Kimlili, Kenya. Engelskalektion.
en alldeles för sen uppdatering! // 2011-09-01 // 14:33:27
Hej igen!
Som nämnt i det första inlägget kunde vi inte ge så mycket mer information förrän efter den kommande lördagen, denna lördagen var förr förra helgen (27 Augusti) och nu har vi massor nytt att berätta!
Men vi gör en lång historia kort. Lördagen den föregående helgen var det 25årsjubileum för Mount Elgonföreningen som vi ska åka med till Kenya. Jag och David var på plats i Kisa utanför Linköping redan vid lunch, det var alltså här firandet hölls.
Under dagen mötte vi bland andra svenska Ordförande Erik Björklund, vi introducerades för rektorn Gerry från skolan i Kimilili, samt fick träffa två av de fyra tjejerna från Birgittaskolan i Linköping som kommer åka dit samtidigt som vi!
Som nämnt i det första inlägget kunde vi inte ge så mycket mer information förrän efter den kommande lördagen, denna lördagen var förr förra helgen (27 Augusti) och nu har vi massor nytt att berätta!
Men vi gör en lång historia kort. Lördagen den föregående helgen var det 25årsjubileum för Mount Elgonföreningen som vi ska åka med till Kenya. Jag och David var på plats i Kisa utanför Linköping redan vid lunch, det var alltså här firandet hölls.
Under dagen mötte vi bland andra svenska Ordförande Erik Björklund, vi introducerades för rektorn Gerry från skolan i Kimilili, samt fick träffa två av de fyra tjejerna från Birgittaskolan i Linköping som kommer åka dit samtidigt som vi!
Det hölls olika föredrag under dagen och lokala band bjöd på musik, och framåt kvällen blev vi bjudna till firandet i Västra Enebys kyrka. Där spelades kenyansk musik vid inmarschen och bildspel visades, omkring tio perosner frn Kimililis kommun var även på plats och introducerades.
Vi knöt många nya kontakter, både svensk- och engelsktalande och vi är båda ense om att hela lördagen blev så otroligt lyckad. I bilen hem bollade vi idéer, jag log väl i princip konstant, nu blev jag så otroligt pepp!
Den peppen har hållt i sig sedan dess, vi har;
påbörjat stipendiesökandet, besökt stadshuset, pratat med prästen i kyrkan där David konfirmerats, tagit kontakt med Rotary, Lions och Wikningskommissionen, råkat förstöra hela bloggdesignen (DEN SKA FIXAS UNDER KVÄLLEN!), gjort en projektarbets-spellista med afrikansk-inspirerad musik på Spotify för att ytterliggare trigga på, kollat flygbiljetter och vaccinationer och satt ihop en ungefärlig budget.
Den ungefärliga budgeten är de utgifter vi vet om i dagsläget, det vill säga flygbiljetter(runt 8000), bussbiljetter från Nairobi till Kitale ca. 60 mil (runt 600), vaccinationer(2000), Visum (kostnad ej känd ännu) samt boende som kommer gå på 150 kr per dygn.
Diskussionerna mellan oss går om hur många dagar vi kommer stanna, en vecka sammanlagt känns för kort och två veckor för långt. Så inklusive resan dit och minst en vecka på plats, så känns för tillfället en och en halv vecka sammanlagt lagom. Men vi kan ändra oss med tiden!
Flygbiljetter kommer troligtvis bokas senare i veckan, vi uppdaterar med mer information så fort jag vet mer. 27 December är det preliminära avresedatumet, det är då tjejerna från Birgittaskolan har bokat biljetter, och för enkelhetens skull för de som ska hämta upp oss i Kitale tänkte vi åka då, vi med.
*trumvirvel* // 2011-08-25 // 14:53:36
... och där var vi igång!
Välkomna till vår blogg om Projektet Kimilili som även kommer fungera som loggbok under projektets gång.
Så, vad är det vi ska göra? I korta drag så handlar Projektet Kimilili om att vi ska producera en tidningsbilaga om en skola i den kenyanska byn med samma namn.
Dit ska vi eventuellt resa under jullovet 2011-2012. Vi har tagit kontakt med Erik Björklund, anställd på Kinda Kommun, som är en av drivkrafterna för Mount Elgonföreningen. Föreningen, som startades 1986, har bidragit till bygget av en skola i Mount Elgonområdet i västra Kenya.
Deras kamp handlar om mänskliga rättigheter och rättvisa för invånarna i Kimilili.
Det är den 25 Augusti 2011.
Idag har vi blivit introducerade och fått närmre information om allt som rör projektarbete (PA) av lärarna på vår skola. Jag och min kompanjon David är brutalt peppade och har egentligen inte så mycket mer att skriva just nu. Förutom att vi på lördag ska möta Erik Björklund samt ordförande för skolan i Kimilili, som är på Sverigebesök, för att diskutera vidare och få svar på frågor.
Tidigare idag fick vi ett jakande svar från Erik Björklund som var positivt inställd till vår idé. Han blev väldigt glad över vårt mail och nu handlar det bara om att skaffa fram pengar i form av eventuella stipendier.
Resten av eftermiddagen kommer vi spendera åt stipendiesökande med ett enda mål i siktet, en oförglömlig resa till Afrikas hjärta om ett knappt halvår!
Men först ska jag fylla på min kaffekopp. NU KÖR VI!
Välkomna till vår blogg om Projektet Kimilili som även kommer fungera som loggbok under projektets gång.
Så, vad är det vi ska göra? I korta drag så handlar Projektet Kimilili om att vi ska producera en tidningsbilaga om en skola i den kenyanska byn med samma namn.
Dit ska vi eventuellt resa under jullovet 2011-2012. Vi har tagit kontakt med Erik Björklund, anställd på Kinda Kommun, som är en av drivkrafterna för Mount Elgonföreningen. Föreningen, som startades 1986, har bidragit till bygget av en skola i Mount Elgonområdet i västra Kenya.
Deras kamp handlar om mänskliga rättigheter och rättvisa för invånarna i Kimilili.
Det är den 25 Augusti 2011.
Idag har vi blivit introducerade och fått närmre information om allt som rör projektarbete (PA) av lärarna på vår skola. Jag och min kompanjon David är brutalt peppade och har egentligen inte så mycket mer att skriva just nu. Förutom att vi på lördag ska möta Erik Björklund samt ordförande för skolan i Kimilili, som är på Sverigebesök, för att diskutera vidare och få svar på frågor.
Tidigare idag fick vi ett jakande svar från Erik Björklund som var positivt inställd till vår idé. Han blev väldigt glad över vårt mail och nu handlar det bara om att skaffa fram pengar i form av eventuella stipendier.
Resten av eftermiddagen kommer vi spendera åt stipendiesökande med ett enda mål i siktet, en oförglömlig resa till Afrikas hjärta om ett knappt halvår!
Men först ska jag fylla på min kaffekopp. NU KÖR VI!
